Jag är inte ens halv, jag är inget alls utan honom.
Vi var så sammansvetsade, vi var verkligen 1.
Han friade till mig 4 gånger, och vi förnyade våra löften 3 gånger efter vårt giftemål 2008.
Senaste skulle vi göra på nyår, han gillade att datumet skulle bli 123123.

Så ringen tog jag på mig ensam.
Varje kväll fixade han kvälls fika när barnen lagt sig. Puss varje morgon innan han åkte till jobbet, ringde varje dag när jobbet slutat-nu hjärtat sätter jag mig i bilen och åker till dig .
Masserade min kropp i timmar när jag hade ont(fibro)
Gick upp med mig på natten på natt the när jag inte kunde sova.
Så mycket kärlek, omtanke och värme..
Jag klarar inte...

En nyvunnen vän. Vi kan väl ta barnen o grilla korv i mars.. kan inte, det gjorde ju VI.
Kom o basta-kan inte, det gjorde VI.
Hälsa på mamma på boendet-kan inte, det gjorde VI .
Undviker allt och är bara trygg hemma. Får enorm panikångest när jag stänger dörren bakom mig, för VI lämnade huset tillsammans..
Fixar inte detta...

Har fått tid till kyrkans sorgeterapeut nästa vecka, hoppas det hjälper..
Idag träffa läkaren som ska förklara hans dödsfall och få veta hur jag kan skydda barnen.
Han dog aortadissketion som är ärftligt och hans mamna dog i samma 6 år sen. Hans pappa glömde berätta om ärftligheten..
Enl läkaren är detta de mest smärtsamma sättet att dö.
Han var rädd för läkare, mediciner och döden.
Han visste han skulle dö.
Han skrek, jag kommer att dö, lämna mig inte ensam.
Barnen springer in när pappa skriker i dödsångest . Jag säger de inte får komma in.
Dom sitter i ett sovrum tillsammans och hör allt, jag gråter, skriker, han skriket, räddningstjänst, ambulanser.. 1 timme senare går jav in o säger att pappa finns inte mer, han är död..
Vi får ha honom här i sin säng 4 timmar. Vi ligger med honom i sängen, håller om, pratar och gråter.
Vår yngsta ligger på hans mage, ag älskar dig pappa, jag kommer aldrig att glömma dig, kommer sakna dig för evigt.
Yngsta är 10 år.
Mellan tösen vågar inte komma in.
Vi bestämde att vi vill se honom innan kremeringen.
Det var så fint.
Vi spelade hans musik, sjöng, la ner minnessaker i kistan, hans snus i fickan..
Jag tog hans handavtryck..
För i somras fyllde jag 50 och fick presentkort på taruering. Då ska jag taruera hans hand på mitt högra bröst.. och hans sista skriva ord.

Vår kväll var magisk och slutade så tragiskt.
Han tog med sig min mening, mitt hjärta och min framtid..
Imorgon är det begravning 💔😢😭
Vill inte..
Barnen ska upp och spela en låt till honom ❤️
Ghost-life eternal...
Vi har planerat allt jag och barnen.. och vi ska ta grenar från plommonträdet han planterade i somras.
Hur ska vi kunna vara på baksidan? Där VI grillade, badade, lekte, planerade och umgicks varke ledig stund året om?
Barnen vill ha en minnesplats vid plommonträdet, det ska vi lösa..
Alla säger sälj huset.. hur slayjag kunna göra det?
Vi bor 3hus frpn kyrkan?!? HN komner ju snart nästan hem..
Hur ska jag kunna jobba, när ingen ser efter barnen?
Hur ska jag kunna operera mig, när ingen ser efter barnen?
Hur ska jag kunna leva vidare när han inte ser efter mig?
Mycket psykiska besvär och han var den enda som kunde lindra det..
Hur?!!