Hjärtat och Lunsen.

Jag var gift, Tony var gift och vi träffades genom min dåvarande make. Dom jobbade ihop.

Vi blev snart bästa vänner och umgicks tillsammans met och mer. Vi berättade och pratade om allt mellan himmel och jord, drömmar, fasor, rädslor.

Jag blev gravid med tvillingarna och Tony följde vår resa. 

Sen blev hans pappa också och vi började gå på promenader tillsammans och fika hos mig med barnen...tiden gick och vi hade bara så roligt, han tillät mig inte vara lessen.. 

 

Men känslorna mellan oss blev starkare och mer än vänskap och vi försökte blåsa bort dom...

I många år delade vi tankar och drömmar för att slutligen ta steget till att bekänna våra känslor för varandra..  

Den 3 augusti 2007 kom du till mitt jobb med en stor bukett blommor och sa att du älskade mig och ville ha mig som din...

Du kysste mig vid min bil, första härliga underbara kyssen.. 

Och jag sa JA... SJÄLVKLART!!

 

Vägen för oss var svårt och krokig, för att kunna leva tillsammans och göra det bästa för våra barn.

Du skulle bli pappa, ditt 4e barn.

Du var så orolig och rädd, för du älskade dina barn.. 

Men samtidigt älskade du mig, och din kärlek till mig har ALLTID varit drivkraften i allt du gjort.

Du bestämde att det blir som det blir, att du inte kan leva ett liv för barnens skull, utan du vill leva för vår skull.

Du mådde så dåligt och saknaden efter dina barn har varit stark till ditt sista andetag..

 

Vi blev gravida nästan på en gång och du var så lycklig..

Men livet ville inte som vi och vi förlorade barnet i 3 e månaden och vi var så lessna...som vi längtade..

 

Genom åren flyttade vi till hus och vi fick 2 fantastiska barn, men vi fick fick också 2 ängla barn .

 

Undrar om du har fått träffa dom nu?

 

Vår kärlek var alltid något vi kunde lita på och luta oss emot. Den var alltid något som var säker när livets stormar drog förbi..

 

Du kallade mig för 2 saker Hjärtat sa du alltid, eller loveofmylife❤️

 

Våra minnen är så många, både dåliga och helt underbara som i alla förhållanden.. 

 

Men vilka minnen jag har i mitt hjärta och så många som jag aldrig kan dela med någon mer..

 

Kommer här att skriva till dig,älskade Lunsen min. 

Som ett steg i min bearbetning och läkning, men också så våra barn kan få en inblick i hur fin och underbar du verkligen var...