Nu har det gått 23 dagar sedan du lämnade mig.

Jag har levt i en bubbla, i en annan värld och inte riktigt fattat att det är på riktigt. .

Jag har gråtit, men klarat av att på något vis hantera vardagen med huset, barnen, bilar som ska lagas..

 

I måndags bröt jag ihop.. som en Trasig ballong...

All luft gick ur mig och jag grät, skrek, var arg, lessen och bara så enormt ensam och otröstlig..

Jag slog sönder saker, slog i väggen för att slutligen falla ihop på golvet och bara gråta...

 

Nu mår jag så dåligt, gråter hela tiden, gör så ont i min själ över att du inte längre finns här, orättvist..

Hatar världen, min egen existens och faktum att du har lämnat mig..

Aldrig mer en varm kram eller mjuk puss.. 

Inga fler samtal eller sms.. 

Hela min existens saknar mening, för VI var meningen med allt...

 

Du gav mig en magisk födelsedag i augusti när jag fyllde 50, det var så fint..

Du gav mig en underbar jul och vår sista kväll var sagolik. 

Vi var så nära, vi älskade, skrattade och skämtade..

Du såg in i mina ögon, sa som alltid -JAG ÄLSKAR DIG KATJA!

Du höll om mig när du plötsligt fick ont, så ont i ryggen och du var rädd. 

Sen fick du ont i magen och du rev på din mage, du skrek och sa att nu får du panik. 

Du satte dig i gungstolen och jag bad dig lägga dig i sängen..

Du fick nu ont i benen och du stapplade in i säng. 

Du skrek...

Jag ringer 112 och dom säger att du har en ångest attack och ingen ambulans skickas.. då slutar du andas...

Jag slår på ditt bröst, kompressioner och du återvänder och då skickar dom en ambulans. 

Det tar ca 14 min innan ambulansen kommer och jag går ner och möter upp dom. 

Barnen sitter i sovrumnet, rädda för de hör allt med får inte komma till din hjälp.

Du säger -lämna mig inte ensam katja, jag kommer att dö.

Jag lämnade dig inte..

Du tog dina sista andetag med mig på din arm, smekandes din kind.. 

Sen försökte dom få igång dig i 40 minuter, men inte ett enda hjärtslag.  

Du var borta.. 

Att gå in till barnen var svårt, att säga till dom att -pappa finns inte, pappa är död!

 

Vi bäddade ner dig i vår säng och där låg jag brevid dig, la din hand på min kind, sa att jag älskar dig.. 

Pussade på dig, höll om dig..

Alex kom och låg på din mage, sa att han älskade dig och skulle sakna dig för resten av livet. 

Samuel satt hos dig, caja satt hos dig.  

Vår Mirella vågade inte komma in. 

 

4 timmar fick vi ha dig kvar, vi var hos dig och inte ens då var du ensam. 

 

Vi ville se dig en gång till.. den 5/2-24 togs du till kapellet och vi fick vårt sista avsked. 

Vi spelade musik för dig, vi la ditt snus och dina halstabletter i din jeansficka. 

Du fick hårlock från oss alla i din hand och ett gosedjur från alex.

Samuel gav dig armbandet du tyckte var ful, som en sista retning .

 

Jag tog ditt handavtryck som nu ska tatueras på mig, på mitt högra nyckelben vid halsen och din text ska stå med. Du är med mig för evigt och jag är din tills vi möts igen.

 

Min älskade, du fattas mig.. jag behöver dig...

Finns ingen så underbar och omtänksam som du..

Du ÄR mitt liv, min kärlek och mitt allt, för alltid.