Tusen miljoner...

Det kommer från när vi fick Mirella. 

Vi var beredda på frågor gällande kärlek och betydelse.

Och sen kom frågan -vem älskar du mest?

Det var Samuel som undrade om du älskade Mirella mer då hon var din "riktiga" dotter..

Du svarade alltid att du älskar alla barnen lika mycket.

Samuels svar och förklaring ang sin kärlek till dig var ..

-jag älskar dig TUSEN MILJONER, alla träd och stenar på jorden, alla grässtrån på jorden och hela universum. Samuel var då 8 år och för honom var du en idol 

Där kom vårt uttryck -TUSEN MILJONER❤️

 

Lunsen och Hjärtat... 

Jag tyckte att du "lunsade" när du gick och har alltid kallat dig för Lunsen, och du sa sällan mitt namn, Det var 99% Hjärtat..

 

Vet inte hur jag ska kunna göra saker VI alltid gjort, då du saknas.. Vi var så kompatibla och visste precis hur den andra fungerade. 

Detta gäller ALLT, laga mat, städa, djuren.. och våra spel.. nu när jag tänkte fördriva tiden med uno, då dök så klart ditt namn upp, vi spelade alltid tillsammans..

Kommer jag någonsin kunna spela tv spel mer? 

Vi var så bra tillsammans, kompleterade varandra så väl. 

 

Men du hade dina demoner som satte klorna i din lite då och då.. när du mådde dåligt kunde vi inte bo under samma tak.  Men du lämnade aldrig mig.. 

Du försvann kortare perioder för att sedan falla i mina armar i ångest och ängslan om du förstört något för OSS.

Jag saknade dig varje sek, precis som nu.

Och väntade på att du skulle må bättre och komma hem igen. .

Du började må dåligt efter din mamma gick bort, du tillät dig aldrig att sörja och du förträngde henne.

Det dödade din själ och inombords drunknade du i din sorg. 

Ditt glada lynne, din spontanitet och din glädje för livet försvann och jag väntade på att du skulle hitta dig själv.

Sorg kan vara så hemskt, men du mådde så dåligt och var envis med att du inte behövde hjälp och stöd...

 

Jag är så tacksam för att jag har fått ha dig i mitt och barnens liv. Du visade mig kärlek, omtanke. 

Du ville bara att jag skulle ha det bra. 

 

Jag är så tacksam för vår öppenhet, vårt sätt att prata om och visa våra känslor för varandra.

Jag tvekar inte en sek på våra känslor, på vår kärlek.

 

Livet var svårt ibland, men vi tog oss an allt tillsammans..

Tyvärr ville du inte dela din oro, din ångest eller dina mörka tankar med mig. 

Du ville inte belasta mig med mer.. 

Jag hade älskat dig lika mycket ändå. Jag hade kysst bort dina tårar, hållt om dig och stöttat dig...

 

TUSEN MILJONER älskar jag dig.

Du var perfekt, du var vacker, sexig, fin och leendet i dina ögon, som jag saknar så mycket..

Dom små rynkorna vid ögonen när du log. 

Och när du log, då sprattlade fjärilarna i mitt bröst.

Din fina mjuka röst, saknar när du varje dag ringde mig från jobbet "bara för att höra min röst".. 

 

Dina läppar, så mjuka och goa, och varje gång vi pussades då stack du in tungan i min mun för att retas..

Skulle ge och göra vad som helst för att få uppleva allt igen och igen och igen...

 

Om 12 dagar ska vi ha begravning för dig och det känns så overkligt, kommer bryta ihop...

Vem ska laga mitt trasiga hjärta, vem ska hålla ihop mig nu, när du inte finns hos mig?! 

 

Så overkligt, så orättvist, så grymt...

Du fattas mig, varje sekund, varje andetag...

Tusen miljon älskar jag dig, och förevigt din.

Älskade Lunsen min❤️❤️❤️